EVENTS

Broader Than Broadway

Vi på BWD hadlar mest om att blicka framåt, ta fram det nya och visa det för folket. Men ni vet vad dom säger, du vet inte vart du är på väg, om du inte vet vart du har varit. Så alla neofiler som inte är redo för lite throwback shit, stäng ner era webläsare nu, för vi tänkte passa på och hylla en av dancehallens främsta sångare genom tiderna, nämligen Barrington Levy.
Född i Kingston 1962, fick Barrington ett genombrott 1977 med singeln ”My black girl”, med gruppen Might Multitudes. Han upptäcktes av Henry ”Junjo” Lawes som tog med honom till Channel One där han spelade in ett antal hitsinglar under 1979. Låtar som ”A yah weh deh” och ”Shine eyed girl” gjorde Barrington populär, och samlades under ’79 ihop till albumet ”Bounty hunter” som släpptes på Jah Life.
Under det tidiga 80-talet släppte han två album ”Englishman” och ”Robin Hood”, båda producerade av ”Junjo”, blev monstersuccéer och gjorde Barrington till stjärna, framför allt i England. Singlar från den perioden blev ”Look youthman”, ”Mary long tounge” och ”Sister carol” bland andra, och var golvvältare vart de än spelades. Barrington blev populär med sina liveframträdanden och sägs ha kunnat trollbinda vilken publik som helst.
Efter en kort svacka kom Barrington tillbaka med en ny producent, Jah Screw, och en knippe nya singlar som skulle bli klassiker. 1985 kom ”Under mi sensi” tätt följd av ”Murderer”, och dessa två låtar är ett måste för vilken dans som helst än idag. Till och med Svenne Banan vet vilka de här låtarna är.
Mitten av åttiotalet var Barrington Levys storhetstid, men han har fortsatt spela in tunga tracks och rida rytmer hela tiden. Han är en levande legend och vi säger hatten av och massiv respekt till en av dancehallens bästa röster!

Barrington Levy, Boom Wah Dis salutes you (med en medley som folk kan ladda ner här(zShare))! Du kommer alltid vara ”Broader than Broadway”!

Apropå ”Murderer”, så har det kommit en ny rytm som heter ”The warning”, vars medley du kan ladda ner här(zShare). Det är Demarco som har samplat Barrington Levys röst från ”Murderer” tillsammans med delar av originalrytmen ”Hot milk” som cutten spelades in på från början. Barrington Levy fortsätter att sätta standarder inom dancehall idag och för evigt.

För övrigt är vi på BWD förkrossade att höra om att Craig Dennis har gått bort. Mer om detta kan ni läsa på Dancehall Times.

Barrington Levy Tracklist:
1.Shaolin Temple (1979)
2.Shine eye gal (1979)
3.Bounty Hunter (1979)
4.Sister Carol (1979)
5.Look youthman (1979)
6.Robin Hood (1980)
7.Teach me culture (1983)
8.Collie Weed (1983)
9.Here i come (1985)
10.Under mi sensi (1985)
11.My Time (1992)
12.Live good feat. Frisco Kid (1995)
13.Living Dangerously feat. Bounty Killer (1995)
14.Dancehall Rock feat. Cutty Ranks (1992)
15.Looking feat. Cutty Ranks (1994)
16.Murderer feat. Beenie Man (1995)
17.Free feat. Bounty Killer (1998)
18.She is mine feat. Mega Banton (1994)
19.My Woman feat. Cecile (2002)
20.Caan hold us down feat. Gentleman & Daddy Rings (2004)


The Warning Tracklist:
1.De Marco feat. Styles P - "Man a murderer"
2.T.O.K. - "Rep for ya block"
3.Wayne Marshall - "Senseless Killing"
4.Harry Toddler - "Build it up"
5.Gangsta G - ?
6.Elephant Man - "Me Want"
7.Craig dennis & Delly Ranx – "Loose Ball"

Lystring Haschtomtar

Igår såg jag något vidrigt.

Tre stycken killar, de kan inte ha varit en dag över tretton, med ett sådant typiskt spetsigt kickersutseende, stod framför scenen när L.U.S.T. spelade. De hade stukade kepsar, mjukisbyxor, och ena hade till och med skosnören i ”rastafärger”. I händerna hade de en varsin joint som de nöjesfullt sög på och spexade med, gjorde shotgunbloss och allt det där andra som kickersfjortisar gör med hasch.

Jag ville bara gå fram till dom, ge dom en varsin örfil och spark i stjärten och kasta ut dom från festivalen.

Sådana bilden får en att tänka. På flera grejer faktiskt. Dels det uppenbara, som vad i helvete deras förärldrar gör, när deras barn av vår tid sniffar thinner på reggaefestival. Och sen, faktiskt, hur i helvete fick dom tag på haschet? Hur tänkte idioten som sålde dom den femman? Ursäkta, tvåan, för det måste varit de bästa två hundra kronorna han har tjänat i sitt liv. Han tänkte väl säkert att ”om inte jag säljer det till dom, så kommer dom få tag på det någon annanstans”. Ja, eller hur?

Här är ett meddelande till personen i fråga: JAG HOPPAS DIN SJÄL BRINNER I HELVETETS NIONDE LAGER TILLS TIDENS SLUT DIN JÄVLA FITTA! DU FÖRSTÖR UNGARS LIV OCH VÅR FESTIVAL DIN FJANT! HOPPAS ALLT DU TAR DIG FÖR GÅR FEL OCH ATT DU DÖR ENSAM OCH BITTER I ENORMA PLÅGOR!

Och med det lägger jag till ytterligare två kriterier för min festival. Åldersgräns och full cavity search. Inga fjortisar och inget jävla knark, inte för att jag är emot knark i sig, utan för att polisen medför dålig stämmning, och jag vill ha dom där lika lite som alla andra korkade återfallsförbrytare som röker.

URF dag ett.

Inn an jag ger mig in på att berätta om vår första dag på URF, låt mig bara berätta lite om den så kallade ”reggaepubliken” i Sverige. Det verkar som om många har kommit in i det här bakvägen, alltså, det är deras gräsrökande som har lett dom till musiken, och inte tvärtom. Det finns till och med fjortisar som bara köper campingband för att kunna puffa gräs med svenska tolvstammare, och DOM ska vara måttstocken för vad ett fan av reggaepublik är.

Inte för att jag var världens gräsrökare till att börja med, det är inte min grej, men nu tänker jag ALDRIG MER AV PRINCIP RÖKA GRÄS! Jävla spån. Annars märks tre typer av estetik mest på fetivalen: röda dreads-hippies, kvasihiphopare och kickers med Old English-tatueringar på underarmarna. Om jag någon gång startar en reggaefestival ska jag införa dresscode. Skinheads kommer in gratis, inga vita människor får ha dreads och ”rastafärger” ska vara strängt förbjudna. Alla som kommer i säckvävskläder ska inte bara nekas inträde utan få en rejäl omgång för sin dåliga smak.

Först ut på scenen igår var Yellowman. Det är helt sjukt att karln överhuvudtaget kan prata, ännu mindre sjunga och uppträda. Hela spelningan sprang han fram och tillbaka som värsta atleten han sjöng hyfsat i ton och tog sig på kuken mer än någonsin. Bandets lilla hårdrocksimprovisation var lite sådär, men på det hela taget var jag impad av att snubben kör, och som det ser ut nu kommer fortsätta ett tag till.

Anthony B var gårdagens höjdpunkt, han dansade sjukt snyggt och missade inte en ton. När han körde ”Reggae gone pon top” kunde man nästan ta på atmosfären. Det fanns fortfarande hopp.

En som svek igår var gamle Gargamel. Han hade inget flås, han hötte mer med fingret mot scengolvet än vad han tittade på publiken, och den vita skjortan som var knuten runt magen känndes mer som något som Morrissey kunde ha haft på sig än karln som skrev ”Boom bye bye”. Det tog en halvtimme innan jag tröttnade på balladerna och Bob Marley-komplexet och stte mig utanför Skank-tältet med en dyr Corona för att vänta på clashen mellan Topaz och Immortal.

Det i sin tur var en historia för sig. Det känns som om Sverige inte riktigt är redo för soundclash, ens på en reggaefestival. Så det hela slutade som juggling med dubs istället för regelrätt clash. Vidare spelades inga exeptionella dubs heller. Coolast på hela kvällen var Topaz med sin Reel 2 Real dub, men om man ska döma vem som vann så borde det ändå vara Immortal som körde en bättre blandning, med högaktuella snubbar som Movado och Busy. Den definitiva mördaren var Immortals ”Bad boys” – dub.

Nu ska vi fixa grogg och gå och se L.U.S.T.

Ward 21 Part 1

BWD handlar inte endast om att lyfta fram nya rytmer och presentera ny musik för dancehallälskare och lekmän, det handlar om att hylla sådant som ligger till grund för den musik vi älskar, och Ward 21 är ett perfekt exempel.
Ward 21 tjafsar inte. Med tjafs menas saker som marknadsanpassning till USA, one drop-ballader och tveksamma politiska budskap.
Gruppen skapades mer eller mindre av King Jammy, och har sedan det sena 90-talet hunnit med att rida många av de tyngsta rytmerna som har kommit från ön, släppa två bejublade album och producera ett gäng egna, banbrytande rytmer.
Mannen bakom rytmerna heter Andre ”Suku” Gray och har rytmer som Bellyass, Irob, Volume och Badda Badda på meritlistan. Han har dessutom en röst som kan få den värsta badman att framstå som ett litet barn i jämförelse.
Vi älskar Ward 21, och det borde du också göra.

Ward 21 Medley 01-02

Ward 21 (2001-2002) Medley Tracklist:
1.Ward 21 & Galaxy P - "Scare crow" (Scare crow)
2.Ward 21 - "Da pum" (Scare crow)
3.Ward 21 - "For da ladies again" (Scare crow)
4.Ward 21 - "Bedroom bully" (Engine)
5.Ward 21 - "Regular" (Blindfold riddim)
6.Ward 21 - "Royale" (Puke)
7.Ward 21 - "Going going gone" (Puke)
8.Ward 21 - "Lah lah" (X5)
9.Ward 21 & Galaxy P - "It good" (X5)
10.Ward 21 & A.R.P. - "Grimey" & "Another dead" (Hot water)
11.Ward 21 - "Hey gal" & A.R.P. - "Thug like we" (G String)
12.Ward 21 - "Roll up" & Vegas - "War,Cocky she want" (Bollywood)

Suku Medley

Andre 'Suku' Grey Medley Tracklist:
1.Ward 21 - "Haters" (Bada Bada,1999)
2.Ward 21 - "What ya wanna do" (Bada Bada,1999)
3.Ward 21 - "Judgment day" (Da Joint,1999)
4.Ward 21 - "Bloodstain" (Bellyass,1999)
5.Ward 21 - "Fireman Anthem" (Volume,2000)
6. Ward 21, Wayne Marshall & Elephant Man - "One more" (Volume,2000)
7.Ward 21 - "Rhyme part 2." (Sign,2003)
8.Ward 21 - "Spread those legs" (Wine yu waist,2004)
9.Ward 21 - "Lady Musgrave" (Irob,2005)
10.Ward 21 - "Suicide" (Bounce,2005)
11.Ward 21 & Elephant Man - "Real Bad Man" (18 gees,2006)
12.Ward 21 & Mr Peppa - "Vineyard" (18 gees,2006)
13.Ward 21 - "Think Twice" (Bad Belly,2006)

Summer Sound Explosion Lördag 4:e aug.

Uppsala Reggae Festival 2007

Vi har haft fullt upp på sistone, så tyvärr har det blivit dåligt med inlägg, men vi lovar att skärpa oss framöver.
Uppsala Reggae Festival drar igång torsdagen den 9:e aug. och
Boomwahdis kommer självklart att ha inslag ifrån festivalen här på bloggen.
Men redan nu på fredag så är det "Summerjam" på Satin, Örebro.
Då kör vi en uppvärmning inför festivalen, med 4 selectas & Forrest Dan pon di mic.
Så alla ni som har vägarna förbi Örebro nu på fredag den 3:e aug.
kom förbi Satin, det blir tungt.



Här kan ni ladda ner Youthman Bloodclot Mixtape Vol.1 från 2006.